- Project Runeberg -  Dikter /
157

(1863) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han förer dem i sitt rike (det är ett så sällsamt

land),

Der sågo de fjellen höga, der sågo de flod och strand.

De gingo i skogens dunkel, de gingo på soligt falt;

Sist kommo de dit, der hafvet sin spegel mot
himlen ställt.

Der sågo med klara blickar de stjernor i djupet ned;

Men solen gaf ljus åt dunklet, när fram på sin färd

den skred.

Och skimrande regnets båge sprang upp ofver
bredan sjö;

Den stod der, en herrlig brygga till strålande fager ö.

Men drömmarnas ande förde de slumrare fram

derpå;

De gingo med glada hjertan, den tjusande strand

att nå.

De hinna den. Straxt ur parken en smekande sång

der går;

Guldfågel på grenen sjunger om himmel och evig vår.

Och dagen — hur klar den strålar! Hvar kände

de luft så ren!

De glömde all jordens smärta vid eviga ljusets sken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhonma/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free