Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 214 )
Så sprängde de fram till den fallne deT,
De väpnade Finnar två;
— Blek sågo de kinden, som nyss var så skär,
Och slutna de ögon blå.
Men han, som det mördande skottet gett,
Han stod der och log så kallt;
Han såg på geväret: — ”Än finnes här ett
För den, som förlorat allt!11
Då ropte kamraten, med blick i brand:
”Nog vet jag ditt qval förvisst;
Men eger du än ej ett fädernesland,
Och har du då allt här mist?
”Ej höje du dylik klagans ljud,
Ej söije du vekligt mön!
— Hon blef ej den flyktade röfvarens brud,
Hon ligger så ren som snön.
”Hon dog ju, o broder, i rättan tid,
Hon dog i vårt fria land;
Ej slutet hon sett af vår blodiga strid,
Sitt folk ej i trälars band.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
