Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veridsandens eviga hjerta. . . . Fattar du nn den
vandrandes gång, den lifvande Dödens?” —
Sade och sakta försvann den väna drömmarens
ande.
Morgonsols strålar flöto med stilla glans kring
den vaknandes läger, lekte så gladt kring tinning
och lock!
Ja solens blidhet var det, som smekte när
drömmen var flyktad.
Föll jag då på mina knän i morgonens stund —
bad, som armodet beder den rike: O Död, du
ljuf-lige ande! Kanske jag ock en dag på tömiga stigen
stapplar och sårar mitt bröst, kanske på villornas
stråt vacklar och faller jag djupt, så djupt som
någon har fallit, — ställer du då din vandring en
dag till den ängd, der i dunkel jag dväljes, sprid
då ditt saliga sken kring min panna och småle med
ljufhet, så som när oskuldens mun du kysser till
tystnad; hvifta med glänsande vingame skönt; men
ser du att jorden mig kyler — o, fläkta då ljum!
bränner mig stoftet — o, fläkta då sval! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
