Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der höres Davidsharpan herrligt brusa
I ljufva tonfall genom lagerlunden;
UtÖfver ängen ljumma vindar susa
Och smeka varmt den blomsterprydda grunden;
Men kärleken i dessa nejder ljusa
Är ren som månen uppå himlarunden,
Der ej med stoft dess gudalåga blandas,
Men blott i klarhet spirar upp och andas.
Der är hans hem — der dväljes han, den unga,
Som nyss här stod, så hoppfull såsom våren;
Vår jord han flytt — nyss hörden J dem sjunga
En sorgesång invid den dystra båren;
Men gråten ej — ack! här tillräckligt tunga
Dock falla lifvets skuggor; — lindren såren
Med hoppets balsam, tron på nya vårar,
Der ögat fuktas blott af glädjens tårar!
O, hvad är lifvet? — Ett försök att härma
Den fröjd, som finnes blott i ljusets salar, —
En äflan att till solig höjd sig närma
Från villsam stråt i töckenhölj da dalar.
. . . Men bäst vi drömma så och bäst vi svärma,
En hand oss räckes, oss en röst hugsvalar:
"J trogna Bjälar, som hos mig stämt möte,
O kommen, kommen till er faders skote !*
«—HW*|4««4–-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
