Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. Ett annat bref från Hilda som hon skrifvit sedan hennes fader gifvit bifall till den äktenskapliga föreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvekan gifvit bifall till vår förening. Ja nu
är vår lycka afgjord. Härmed sänder jag
dig ett långt bref, som min fader skrifvit och
bedt mig sända till dig. Min gamle fader
har synbarligen härigenom blifvit mycket
munter ocb språksam.
Så mycket som han talat i dag har han
icke talat på snart sagt en half månad, långt
mindre skrifvit. Du kan icke föreställa dig,
huru förnöjd han är. Ja, kära Henrik, du
har icke allenast gladt oss högligen båda, far
och mig, utan äfven gjort mig mer än
lycklig. Hvarföre skulle jag neka det — från
barndomen gömde jag i hjertats innersta vrå
den varmaste önskan att en gång blifva din.
Denna önskan skall nu gå i fullbordan, och
jag tackar Gud, att han hört mina böner att
en gång föra dig såsom make till mig. Visst
skola vi blifva lyckliga, ty vi hafva ju
ingendera några öfverdrifna föreställningar om
hvarandra. Der kärleken, såsom hos oss är byggd
på högaktning, der skall äktenskapshuset stå
säkert och icke efter smekmånaden vackla
eller alldeles instörta Min älskade Henrik,
huru gläder jag mig, att min far gifvit oss
sin hjertliga innerliga välsignelse, ty der
fadren välsignar, der råder äfven lyckan. Kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
