Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det soliga New York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
När automobilen körde oss till vår blivande bostad
»uptown» genom Fifth Avenue verkade det upplivande efter
den på slutet något tröttande sjöresan. Skyskraporna fingo
på närmare håll något djärvt och fantastiskt över sig.
Många äro uppförda av vit marmor och rikt förgyllda
såsom t. ex. den över 60 våningar höga Woolworth
Building; de verka som stora japanska eller kinesiska
vit-lackerade askar med rika ornament och beslag. Det första
intrycket av New York med ett strålande solsken över
breda, rena gator och en så gott som fullständigt rökfri
atmosfär stämde till optimism och företagsamhet. Man
förstod så väl, att i denna stad måste göras stora affärer;
omgivningen måste harmoniera med invånarnas kynne.
1 »The sunny New York», såsom den kallas av H. G. Wells,
eller den stora vita staden kontrasterar mot Londons
dimmiga och av stenkolsrök töckniga atmosfär. I New York
är det förbjudet att elda med annat än rökfritt antracitkol
— det är en av hemligheterna med dess klarhet. Man
behöver för övrigt bara resa några timmar på järnväg till
det sotiga Filadelfia för att strax få fram en mycket
skriande kontrast.
Mottagandet var storartat. Vi hade av
American-Scandinavian Foundations sekreterare d: r Henry Goddard Leach
och mrs Leach inbjudits att tillbringa några veckor i deras
hem — de bo som så många andra amerikaner i eget hus
— 170 East 64th Street, efter allt att döma ett typiskt
modernt New-Yorkhem, där jag och min sekreterare
disponerade tredje -våningen för oss själva.
Det blev spurt redan i starten och en ganska
ansträngande till på köpet. Vi hade knappt hunnit byta kläder,
förrän det bar i väg med d: r Leachs bil, som även under
de följande dagarna skulle stå till vårt förfogande, till
Harvard Club, där vi lunchade, oupphörligt avbrutna av
tele-fonpåringningar från intervjuhungriga reporters som
önskade träffa mig. Det blev ett par timmars samtal med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
