Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fredens finansiella problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Förenta staternas eminentaste förmågor på det finansiella
området, en man, som beklätt de högsta förtroendeposter
inom sitt fack, ja, t. o. m. varit erbjuden
finansministerportföljen, men avböjt den, mr George McClelland Reynolds,
president för Continental and Commercial National Bank.
Jag hade en dag ett samtal med honom på hans
ämbetsrum. Han var en man av medellängd, kraftigt och satt
byggd, med stor auktoritet och pondus i sitt uppträdande,
slätrakad och skarp.
Hans uppfattning var originell. De flesta bankmän jag
hittills träffat hade varit av den meningen, att det icke
kunde komma i fråga att lämna Europa någon ytterligare
kredit av Förenta staternas regering och även om många
av dem i sitt hjärta voro motståndare till League of
Nations, så hade de dock yttrat sig mycket reserverat och med
omskrivningar.
Med Reynolds var det tvärt om. Han gick! rakt på sak.
Han var icke motståndare till ett finansiellt ingripande från
Amerikas sida till förmån för Europa. Han ville att
amerikanska regeringen skulle lämna ytterligare ett stort
statslån till Europa. Ett statsingripande var just rätta vägen.
Han gick i det fallet ännu mycket längre än mr H. P.
Davison. Kreditgivning på privat väg kunde aldrig leda till
något stort resultat. Hade inte presidenten Wilson fört
sin beklagliga politik och kommit fram med deru olyckliga
idén om League of Nations, skulle hela frågan för länge
sedan varit löst och amerikanska regeringen skulle
ytterligare beviljat 4 milliarder dollar som lån, med villkor att
dessa skulle användas till Europas rekonstruktion. Men
detta är numera omöjligt. Det hade kunnat ske i fall
man icke ingått vapenstillestånd, utan i stället genast,
slutit en definitiv fred. »Som det nu är», yttrade han, »har
hela fredsfrågan genom det Wilsonska traktatsförslaget
blivit förfuskad. Det är det långa vapenstilleståndet och det
därigenom uppkomna osäkerhetstillståndet, som bär största
skulden till det nuvarande eländet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
