Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Politiken och presidentvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bil
känna motspelarens pjäser bättre än de egna. Metoden
kan vara ganska riktig vid schackbordet och på slagfältet
men den, som använder den, visar därmed klart, att han
icke vet vad han vill vinna utan endast att han vill
vinna.
Ovanstående försök till en skildring av det viktigaste
skedet i en presidentvalskanipanj, under tiden före
nomineringen, har måhända givit läsaren ett något ensidigt
intryck av de taktiska synpunkternas dominerande
betydelse. Men det är just det intryck man får, när man dag
för dag följer den amerikanska pressen under ett
presidentvalsår, och det bekräftas av tidningarnas kommentarer
över kandidaterna, sedan de blivit utsedda av konventen.
Kandidaterna bedömas i främsta rummet ur synpunkten
av deras taktiska styrka; först när det andra skedet, den
egentliga valkampanjen, börjar, går man in på ett närmare
bedömande av deras politiska argumentföring och deras
ståndpunkttagande i principfrågor. Utläggningar i den
vägen ha naturligtvis icke heller under 1920 års valkampanj
saknats, men innan jag ingår på en redogörelse härför,
måste först en allmän anmärkning göras. Det är slående
med vilken enformighet, med vilken verkligt tröttande
identitet de principiella argumenten upprepas och omtuggas
av så väl press som talare och publik. De likna varandra
som det ena myntet det andra. De skilja sig endast genom
graden av slitenhet och äro gångbara även när de förlorat
varje spår av prägel. Det demokratiska maskineri, den
amerikanska valpolitiken utan tvivel utgör, har en
underbar förmåga att. stansa ut dylika skådepenningar till den
stora publikens förnöjelse. Slagorden måste vara så enkla
som möjligt och äro till för att accepteras, icke för att
diskuteras.
De enskilda punkterna i en valplattform kallas »planks».
Vid 1920 års val, som vi fortfarande hålla oss till såsom
källa både till exempel och erfarenheter, var givetvis
frågan om Nationernas förbund den förnämsta. Jag erinrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
