- Project Runeberg -  Saimi, en dikt ur Finnskogen /
17

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IV.
Steg nu Finnens fagra barnbarn
In i pörtet. Blida väsen!
Lena locken, gullgul, gungad
Utaf qvällens väna vindflägt,
Faller fri mot fina kinden,
Kinden, ja, den bleka, fordom
Blomsterfält för löjets fjäril,
Sådd med liljor nu för rosor!
Dröj vid dessa läppars lustgård:
Ännu leker der en ergel,
Glad och god — i klara ögat
Ser du den förskönad åter!
— Så hon syntes, skogens blomster,
Finnens barnbarn, när hon sakta
Steg derin till gamle vårdarn.
Men så lugn och kall satt gubben
Och till ungmön nu han mälde:
Länge du i skogen stannat
Denna qväll — och dock jag väntat
Uti timmar på den unga,
Ville i den stilla qvällen
Än en gång ur minnet mana
Längesedan flydda tider.
Ofta, barn, du bedt den gamle,
På den tid, då än du smekte
Varmt och mildt de gråa lockar,
Bedt, att han dig ville tälja — -
Dina fäders fordna öden.
Länge har jag, tveksam, tegat;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amsaimi/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free