Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Tyst! nu lyssnar hon i skogen:
— Det var sorlet utaf elfven,
Midskogselfven, som hon hörde.
Der är målet; snart hon hinner
Gamla välbekanta stranden.
Genast till dess möte ilar
Halvar och med konstlad ömhet
Sluter mön i sina armar;
Men ur skogens gömslen stiga,
Tysta såsom nattens andar,
Männerna, som honom följa.
Mälde då den unga Finskan:
»Många ären J tillsammans
Uti skogen nu; — dock, fordom
Kom ju Halvar hit allena!» —
Svarade den unge: »Rätt så!
Förr i skogen kom jag ensam
Till min flickas glada möte,
Förr, när endast hit jag vandrat.
. Men du vet ej nu, min älskling,
Hur vi sport med skräck i dag just,
Att de Danske sändt oss krigsbud,
Att med eld och svärd de nalkas,
Sökande den finska bygden;
Här skall först den vilda striden
Rasa fram. ’Så nyss jag hörde, :
Och med valda männers skara
Drog jag, snabb, till lofvadt möte,
Gick, att skydda den, jag älskar,
Gick, att gamle Ilmo värna.»
»Underlig är här din talan ;»
— Sade flickan — »Vi i Finnbygd,
Vi, som äro gränsen närmast,
Vi, som dagligen från bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
