Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Ljuder, såsom vapen ljuda!
»Sakta, männer! Stilla, stilla!»
— Bjuder Halvars röst — »I skogen
Lurar visst det lömska sveket.
Sågen J ej något skymta
Mellan träden nyss? Der smyger
Någon Hvitrock ”) visst i löndom.»
Steg då Saimi, Finnens dotter,
Fram till Halvar och med fasthet
Talade de snabba orden:
»Rätt du gissat: — Ondskan straffas
Med sitt eget vapen; listen
Ar med list besegrad vorden!
Sänd en suck till Gud och dö nu!
Dö vid denna fot; ty Saimi
Älskat — älskar än, och derför
Blott för hennes hand du falle’»
Sade och med samlad styrka
Drog ur gördeln skarpa stålet,
Stötte det — en dödens ljungeld —
I förrädarns falska hjerta.
Föll han i sitt blod den unge,
Föll vid älskarinnans fötter. —
Hög hon stod der, kall och blek som
Månen, som dess kind belyste, |
Tyst som klippan, der från höjden
Nyss hon, krossande, har träffat
Vandrarn, som ej faran anat.
Blek och tyst som de hon stod der.
Häpnad hvarje sinne slagit,
Hvarje hand, hvar tunga fjettrat;
) Hvitrock häntyder här på den, äfven i sednare tider, i Tavastland
brukliga ”Mekko” — en lång rock af hvitt lärft. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
