- Project Runeberg -  Amerikanska studier / I. Våra landsmän i Amerika /
8

(1883) [MARC] Author: Ernst Beckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Öfver oceanen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

besynnerlig smak — om några dagar lär man sig att det
i sjelfva verket är té — och inte får man grädde i det;
och vid middagen, öfver hvilken man annars just inte kan
precis klaga, kommer soppan före köttet och det är då
alt för bakvändt; och så skall man sjelf med rätt mycket
trängsel och bråk gå och tvätta sina bleckkärl på däcket,
när man ätit; och de herrar af besättningen, som bestyra
skaffningen, pressa utan vidare den förste karl de få tag
i till att hjelpa dem bära bleckbunken med de ofantliga
smörklimparna eller korgen med de tjocka brödskifvorna
o. s. v.

Barnen hålla sig gerna med sina lekar på luckan
öfver lastrummet närmast akterdäcket. Herrar med
blossande cigarr i munnen komma från aktersalongens
dignande middagsbord och kasta med ett menniskoälskande
hjertas belåtna vittnesbörd några guldgula oranger ned
ibland dem. Då blir det lif och rörelse i myrstacken. Då
blir det skratt och fröjderop och — gråt: lille Janpetter
lipar förtvifladt öfver att en apelsin, som slagit midt på
hans svenska trubbnäsa, försvinner mellan en liten
svartögd italienares hvita tänder. Han tröstas dock snart, när
en fin handskbeklädd fruntimmershand kastar åt honom
en dugtig klase med russin.

Hvad är det? Båtsmannens hvisselpipa skickar
gastarne med fart upp i vanterna. Plötsligt hviner det i
tackel och tåg. Himlen har öfverdragits af mörka moln.
En våg liksom studsar mot fartygets stäf och kastar en
kärfve af silfverstänk långs hela däcket. Det är stormens
för-bud. Några ögonblick ännu och hafvet rasar. Det
ofantliga skeppet — det håller kanske fyra till fem tusen
tons — kastas likt ett nötskal upp och ned på
svartgröna, upptornade vågor, hvilka alltid samvetsgrant låta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amstudier/1/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free