Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. I Förenta staternas förstuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
exemplar och det tyckes råda någon tvekan vid den
salomoniska domstolen, hvem af de två som skall hafva rätt till
brefvet . . .
Anna Svensson! — Skynda, skynda! det är din man
som väntar dig. Han har förfrågat sig på »byrån» och
der fått veta att du kommit. Det fins nämligen en
särskild s. k. »bureau of information», der upplysningar
lemnas åt utvandrare, som söka tidigare emigrerade
slägtingar och vänner, eller åt vänner som söka nykomlingar.
Under år 1881 lemnade denna byrå nära 33,000
emigranter i deras »känningars» händer, 725 äkta män sökte
upplysningar om sina hustrur, 107 hustrur om sina män,
664 barn om föräldrar, 4,035 bröder och systrar om sina
syskon och nära 23,000 »vänner» om sina vänner.
Tjugutre tusen vänner! Man tvekar mellan ett småleende och
en tår, när man hör om ett sådant rikedomens öfverflöd ...
Hungrig? Här fins diskar i ena ändan af salen, der
man till bestämda pris serverar simpla maträtter och frukt
och mjölk och vatten; der fins till och med en särskild
läckerbit för svenska gommar: rågkakor, »swedish bread»,
till omvexling från hvetebrödet; hvetebullen näst bredvid är
en half gång till så stor och lika billig men — »rågen den
smakar så hemmalikt».
I hörnet strax bredvid disken står en stor lår. En
man klädd nästan som en sjökapten i blå kavaj kommer
och öppnar den och tar ut en mängd böcker. Han är
emigrantmissionär och delar nu ut nya testamenten och
religiösa skrifter. Alla taga emot med tacksamhet, några
med synbar rörelse. Åttioåringen från Norrbotten torkar
ögat med förklädssnibben: »Vet herrn! jag tror att di ä’
snällare mot oss här än i vårt eget land. Det kunde då
väl aldrig ingen tro att en skulle lefva te få en så vacker
bok för ingenting, ja, för ingenting, sir han» . . .
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
