- Project Runeberg -  Amerikanska studier / I. Våra landsmän i Amerika /
55

(1883) [MARC] Author: Ernst Beckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Hos »Mäster» Janson.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klandra på. För ser du, barnen har liksom mera utsigter
och så får di lära sej rätt snällt med den här engelskan.
En som jag nu, som va’ bara torpare, liksom ock för en
annan simpel karl, statare di kallar, han må arbeta aldrig
så mycket, så är det inte värdt. De’ va’ aldrig värdt.
Han kan inte få sitt eget — åtminstone som ordningarna var
då jag var hemma. Och om han får en stenbacke af en
bonde eller af en herre, så får’n då göra så orimligt för’et
att han inte kan komma sig till en smula. Jag ser nog
hur det va’ me’ mej — jag hade barn och hustru, ser
du, det kunde aldrig gå. Nog har jag haft det mycket
tungt se’n jag kom hit både genom arbete och mycken
sjukdom — vår Herre har väl tyckt att det har varit bäst
för mej — men tillbakars vill ja’ då aldrig att träla under
någon patron eller någon stor egendom inte.»

*



Samtalet vände sig till kyrkliga förhållanden,
presternas aflöning och deras sätt att uppträda.

»... Jaså, du tyckte att det var konstigt att
Pettersson skulle be om lof att få resa. Ja, förstås här liksom
pockar inte presterna på någon respekt inte. Det är inte
som hemma. — Der är det tst! tst! så snart presten
kommer. Tocka dej du: här kommer presten — och så
kryper den ene bakom den andre.» Här kröp mr Janson
i hop med ett oemotståndligt leende. »Nej», fortsatte han,
»här är presten så naturlig och gemen som om han vore
rakt en vanlig menniska. Jag glömmer aldrig då jag först
kom hit, då var vi midt i ödemarken och bara stora trän
och just inga vägar och inga andra broar än lösa »loggar»
(stockar) och ris och tocke, så smörjan steg upp på bogen
på »oxteamet» och ända upp i »vagnsboxarna». Då fans
det bara ett endaste hus i hela trakten, ett loghus vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amstudier/1/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free