Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Utvandringens orsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke ännu mångenstädes med en viss sårande öfverlägsenhet
och en misstro som föder misstro?
Eller händer det icke stundom att man just vid tal
om utvandringen omhandlar honom mindre såsom en
broder, hvars väl bör ligga bröder om hjertat, än som en
billig arbetskraft, hvilken bör hållas qvar i landet, utan
att man ändå anser sig böra höja den njuggaste
stat-karlslön?
Om en ung man ur de bättre lottade klasserna finner
det trångt bland mängden af ingeniörer, handelsmän, läkare
eller prester och derför sliter sig ifrån ett godt hem och
föräldrars ömma omfamning för att i Nya verlden söka
sin lycka — då är det »en dagtig pojke», »det är ruter
i honom». Men om den fattige torparen eller arbetskarlen
med sina ungar, hvilka ropa likt korpungar efter bröd,
vänder ryggen till det hem, der ingen mera än
dagsverks-fogden saknar honom, lämpar man icke då alt för lätt på
honom de ord som skalden sannolikt också diktat just om
honom, då han star på utvandrareskeppets däck:
Tvekar än du otacksamme?
Så välan, vid målet framme
skall du fåfängt åter tråna
till det hem du flyktat frän.
Hör du? Vredgad nordan tjuter,
med förakt hvar bölja skjuter
bort från fosterjordens stränder
trolös, pligtförgäten son.
Måhända skulle den älskvärde, saknade skald, som
diktat denna sång, låtit sin lyra förstummas, om han med
de stränga orden på sina läppar trädt öfver tröskeln till
en arbetarebyggnad på vissa egendomar. Måhända skulle
lian inför eländet i form af trasor, qvaf luft och gulbleka
barnansigten, icke längre hafva undrat i fall fadern med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
