Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Råda socken. Stjernsfors. Uddeholm. Vägen till Bergsång. Ekshärad. Fynd och sägner der. Löfstrand. Halgå. Folket och dess språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sålunda föga gästvänligt, det måste medges; men ett
hjertligare mottagande än här har resenären sällan rönt.
Ekshärad är en mycket gammal bygd. Utom de så
kallade jättegrafvarne på det nyssnämnda Ekesberget, vittna
också åtskilliga jordfynd derom. Öster om prestgården
qvarstå ännu tre små grafkullar, i hvilka man redan för 10
år tillbaka verkställt gräfning och då påträffat kol.
För ungefär 50 år sedan funnos ock vid plöjning i
åkern tätt invid prestgården flera silfvermynt af mycket hög
ålder. Det sista fynd, man känner här i nejden, är en
stenyxa, år 1846 eller 1847, hittad vid det pittoreskt
belägna Nygård, 1/4 mil söder om kyrkan.
Men folket vet icke blott att omtala dylika märkliga
ting, det har här som annorstädes tack vare nutidens
högtprisade upplysning vida underbarare händelser att
förtälja.
Så säges t. ex. om Säljeberget: ”Det bodde fordom
troll i detta berg, och hände sig på den tiden, att en
bonde i qvällningen gick der bredvid och såg på sin
fullmogna åker. ”Hade jag min säd skuren till i morgon tidliga”
— sade han — ”så skulle jag gerna ge till min bästa ko.”
Dermed gick han hem. Om natten hördes en skära flitigt
gå fram öfver gärdet, och ur berget ropade det tidt och
ofta: ”gör band och bind, bonden ska sjelf snesa!” När
dagen rann upp var all bondens säd afskuren; men hans
bästa ko var också borta.”
Vestra Hinsjön heter ett vatten i Ekshärad. Detta är
så klart, att man på många famnars djup kan se sjöbottnen.
Alla föremål blänka der med en sällsam glans och detta har
gifvit anledning till den tron, att berget invid sjön är fullt
af silfver. ”En kolare — heter det — brände der en
mila. Elden gjordes då så stark, att silfret i bergets
innandöme började smälta och flyta ned i sjön. Detta såg
kolaren och ville då gå ned att upphemta den ädla metallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
