Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Munkheden gick jag med min kamrat vidare mot
norr, till dess vi ändtligen än en gång sågo vägen stupa
ned emot dalen och der nere på ett grönt öppet fält
varseblefvo en rödmålad treflig bostad med några lummiga träd
ikring. Det var Lillebergsgårdens prestgård — målet för
närvarande dagsresa. Trakten häromkring synes ej särdeles
lockande för en längre vistelse; den är dertill nog mycket
instängd och af för torftig vegetation. Emellertid sökte vår
goda värd att, så vidt hän förmådde, med ljusaste färger
utmåla omgifningarnes behag; men, stackars karl, hans
försök i den vägen tycktes blott röja ett ängsligt bemödande,
att framför allt inbilla sig sjelf, att här var vackert och
trefligt.
Följande morgon lemnade vi åter prestgården. Det var
en grå och regnig väderlek denna dag — så mycket
obehagligare för oss vandrare, som vi ej valt samma väg
tillbaka, som fört oss hit, utan i stället öfver åkrar och ängar
följde elfven åt. Vår mening var nemligen den, att här
nere i dalen lega oss en båt öfver elfven till det
ofvannämnda Vingäng. Redan till kl. 6 på morgonen hade vi
beställt oss skjuts hit, och för att ej komma alltför sent,
gingo vi nu ur gård och i gård, att fråga efter båt.
Öfverallt förgäfves. Hvar vi infunno oss, hade man farkosterna
på andra sidan elfven och blott i en af de större gårdarne,
hos en viss ”Lill-Eschel”, fanns ökstocken hemma. Men
Lill-Eschel hade deremot ej någon dräng till hands, och som
han sjelf var för förnäm att ro oss öfver, så fingo vi ännu
ett par timmar ströfya omkring i bygden. Härunder kommo
vi söder om Gunneby in på de. så kallade Dalby ängar, ett
öppet fält, (nedom den förr omtalde Munkheden,) der
munkarne fordom haft sina sammankomster under
pilgrimsfärderna till St. Olofs graf i Trondhiem. Några sägner om
nämnde munk-konventer föll sig dock svårt att få, och det
enda, man om dem berättade, var följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
