Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom högtider af mera religiös art har man
naturligtvis äfven andra samqväm. De äldre finna der sin förnämsta
trefnad af pipan och bränvinet, men ungdomen af dans
och lekar.
Finnflickan har skuld för att vara något för fri i sina
seder, och detta visst icke utan skäl. I mer än en fattig
stuga ser man dottren i huset med en ”lock-unge” på knäet,
och, hvad ännu värre är, hela familjer äro hemsökta af
syphilis. För det sednare har man gemenligen att tacka en
och annan Norsk ”fant” (skojare) som i finnbygden
ströfvar omkring.
Om man alltså icke kan neka att den ursprungligen
ädla folkstammen redan härigenom i ej ringa mån blifvit
depraverad, så måste det dock erkännas, att mången vacker
dygd hos den ännu qvarlefver. Finnen, åtminstone på
Dalby Finnskogar, är än i dag genomärlig, härdig, pålitlig,
godmodig och framför allt gästfri — det sistnämnda
kanske ofta nog öfver tillgångarne.
Jag förgäter ej brådt min sista middag i norra
Finnskogen. Den intogs, på enkelt finnmanér, vid Bjurbergets
gästgifvaregård — jag säger vid, ty spisningen skedde ute,
under den klaraste sommarhimmel. Rundt omkring mig,
dels satt, dels låg i gröngräset en liten folkhop af alla
åldrar och kön. Man språkade muntert, Ömsom med mig,
ömsom med hvarandra, än på den mest rådbråkade svenska, den
jag med största möda kunde förstå, än på finska. Slutligen
sjöng jag för sällskapet några finska visor, hvarvid den beryktade
”Minun-kultani” ingalunda blef förgäten. Detta väckte
synnerlig belåtenhet, och man envisades mycket, för att förmå mig
qvarstanna i orten ännu någon tid. Men sådant lät sig ej
göra, och jag fick nöja mig med att ta det hjertligaste farväl
af de välmenta menniskorna. Och redan några timmar
sednare hade jag nedstigit från den högländta Finnskogen, och
befann mig åter, (för att tala med Finnarne,) ”i Sverige.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
