- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
102

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bland härvarande effekter är kanske ”grötkäppen” den
vigtigaste — ett redskap af träd med långa taggar,
hvarmed man ror om i grytan, då den stadiga gröten tillagas.
Trebott” kallas ett käril med lock, det sednare liksom
grepen, för prydligbetens skull, gerna kantadt med näfver.
Bland öfrige i resvä’n sammanhopade saker finner man
också de så kallade ”bändlarne” — en bärkass, formad
ungefär som en sele med ”färsler” (band) af näfver och läder.
Ett annat slags bärapparat äro de så kallade ”mesarna
eller "miserna” (äfven ”hymeser” benämnda) hopsatta af två
granbågar, nedantill förenade af ett par björkvidjor, och den
ena bågen försedd med färsler att träda armame i. I dessa
meser bäras beqvämt 4 à 5 lisp. hö.

Matförrådet är här, som annorstädes i Finnskog, ej
särdeles hvarken läckert eller rikt. Motti’n är den vanligaste
spisen, och när den kokas, begagnas alltid grötkäppen,
emedan visp är för vek. Välling är också en hvardagsrätt och
merändels tillredd af hafremjöl. Den är stundom
uppblandad med soltorkade blåbär eller hallon och kallas då soppa.
En annan rätt är blåbärspankaka, så tillagad, att bären
hela lägges i vanlig pannkakssmet och stekas. Brödet
var fordom allmännast bark-, syrgräs-, hack- och dråsebröd,
men efter jernbrukets inrättande äro alla dessa slag mera
sällsynta.

Men kanske det nu interesserer att som hastigast kasta
en blick på sjelfva den nejd, hvars innevånares sägner och
seder nyss fästat vår uppmärksamhet.

Låt oss då bestiga det höga Finnberget vester ut ifrån
socknens kapell.

Vår vandring går först öfver prästgårdens betesmark,
en ofantlig brant, men särdeles täck höjd, der små öppna
fält omvexla med yfviga buskeger, och der en och annan
ogin klippa tyckes vilja hindra all vidare framfart. Men vi
klättra hastigt deröfver och äro så uppe på Mattesbergets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwermland/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free