- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
54

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

!

han satt der dft som en värdig representant af den
nordiska flegman, — af denna tröghet, som ej skrider
längre framftt än den är piskad till, och som, under
de många och långa hvilostunderna, sitter och gapar, i
förväntan på att stekta sparfvar skola flyga den i
munnen.

Framkomne till Hitåsen funno vi ingen af de
gamla hemma, begåfvo oss då i stället till den
närbelägna Häsjön och fingo der låna oss en båt, med
hvilken vi genast styrde kurs mot det norrut belägna,
ansenliga Fänningberget.

Men långe Pil-Mas var en klen sjöman, som förde
sina äror si ojemnt, att vår farkost gick i zigzag i
stället för rätt fram. Härtill kom äfven den
omständigheten, att han ej riktigt hittade till Fänningbergets
båtstad, från hvilken vi sedermera skulle ha ett godt stycke
vig upp till sjelfva bérget, utan rodde fram och
tillbaka mellan de många holmarne samt in i den ena
viken efter den andra. Vår båtfärd blef sålunda föga
angenäm, isynnerhet som tunga, mörka moln derunder
allt mer ocb mer hopade sig öfver våra hufvuden, och
åskan, som först blifvit hörd på långt afstånd, med
hvarje ögonblick kom oss allt närmare. Och detta till
på köpet ute på ett vatten, hvars stränder voro ytterst
platta och sanka samt merendels bevuxna med en
gråblek, torftig och gles tallskog.

När vi ändtligen uppnådde den eftersträfvade
båtstaden, hade vi ej heller så mycket som en fäst mark
att landstiga på, utan ett djupt kärr; och den så
kallade gångstig, på hvilken vi härifrån sökte oss upp till
Fänningberget, var i sjelfva verket ej annat än en
vat-tenreservoir, i hvilken vi måste vada ända tiH dew
sluttning, på hvilken fabodarne äro belägna.

Här tog jag farväl af Pål-Mas och gick nu in i
en stuga för att åter bli torr om fotterna, samt,
framför allt, för att få böra några berättelser om trakten/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free