Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty strömmen som magneten drar,
Att få dess fartyg uti qvaf,
Som straxt på stunden hände.
Nu hade de ej annat råd
Än falla Gud till fota.
Med klagorop och grämelse
De började att gråta
Och ropade med ett högt ljud:
Tag an vår bön, O store Gud,
Vår själ vi dig befalle!
Två lijonelag fick följas åt,
Det tredje blef åtskilder,
Dertjll en ung och rasker dräng,
Som ock var med i följe.
Så liken blef inalles fem,
Som drunknade i Skifsforssen;
Det sjette skull’ jordföras.
Den äldsta sonen, som var med,
Sin moder att begrafva.
Han fick sin faders död ock se
Och kom i samma fara;
Men tänk, min vän, hvad sorg det var,
Att på en gång se mor och far
I grafven sänkas nederl
Den sonen, som omtalad är,
Han kom med lif till landet.
En soldat med sin hustru der
De också funno hamnen.
De voro tre, som blef vid lif,
Fast de utstod’ en dödlig strid
I denna strömmen strida.
Nu hvila de uti god hamn
Intill den sista dagen,
Då Herren visligt kommer fram
Och dömer efter lagen.
Hur hvar och en har lefvat här,
Så får han säkert lönen der,
Det har han sjelfver Iofvat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
