Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är kulten, ceremonierna, riten; en kyrka övervakad
av ett särskilt stånd, prästerna. När den religiösa
känslan får helt herraväldet i ett samhälle, ger den
upphov till en ren präststat (teokrati), såsom bland
orientens äldre folk. Såväl samhällsförfattningen
som den borgerliga lagstiftningen vilade där på
religionen och ha genom regeringsmaktens
omedelbara härledande från gudomligheten i allmänhet
en teokiatisk karaktär.
Kristendomen var från början uteslutande en
hjärtats religion: utan kyrka, utan tempelbyggnader,
utan präster, utan ceremonier. Organiserad som
kyrka har religionens roll varit ofantlig i folkens
och staternas politiska liv. Genom kyrkan blev
religionen en maktorganisation. Varje kyrka, frireligiös
eller statslig, är ett socialt maktcentrum, även om,
såsom Ludvig Gumplowicz sarkastiskt säger, dess
stiftare från början varit en eremit utan några
behov. Varje kyrka utövar en viss makt över sina
troende och använder denna sin makt till materiella
ändamål, även om dess stiftare var en gudfruktig,
helig man som föraktade alla timliga ägodelar. I
enlighet med den växande maktkoncentrationens
sociala lag utvecklas allt som tiden går en högkyrklig,
biskoplig organisation som nått sin högsta
utveckling i katolicismens universalkyrka.
För anarkisten är religionen en likgiltig sak.
Stir-ner och Bakunin ha varit de, vilka, för att
begagna en vanlig pressglosa, med brio behandlat
den religiösa tron som en gyckelbild, Tolstoy och
Quiding från en motsatt sida, nämligen som en
lära som skänker människan tröst och hugsvalelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
