Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medel äro utsiktslösa» (Nettlau, anarkismens,
historieskrivare).
Den enda diktatur, som gillas av Bakunin, den
store omstörtaren, för vilken »förstörandets lust» var
»en skapande lust», är den som är förbunden med
en hastigt övergående revolution. »Den sociala
revolutionen kan väl vara en blodig och hämnande
revolution under de första dagarna folket utövar
sin egen rättvisa (folkjustis) men den skall icke länge
behålla denna karaktär och aldrig anta en
systematisk och kall terrorism.»
Blodiga revolutioner, såsom den franska och i
dag den ryska revolutionen, i vilka den franska
jakobinismen och blanquismen omsattes i
verkligheten, skola aldrig förfela enligt Bakunin att förr
eller senare framkalla en reaktion som icke kan
undvikas: gillotinen i Frankrike 1793—94 förde
sålunda till diktatur och reaktion.
Quiding anser att, om överklassen, d. v. s. den
styrande klassen, är »alldeles omöjlig» att ta reson
för en från roten gående omdaning av
nutidssam-hällets olidlighetstillstånd, sedan ett acceptabelt
reformförslag framlagts och antagits av folkets och
folkens stora massa, intet annat återstår än »en
massornas diktatur» men som, sedan förslaget
»upphöjts till lag», »snarast möjligt upphör».
»Proletariatets diktatur», vare sig bolsjevismens
»diktatur över klassen» eller en klassens egen
permanenta diktatur, står i fullständig motsägelse till
anarkismens frihetslära. Anarkisten vill ingen
proletariatets diktatur, emedan han är mot »varje form
av herravälde».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
