Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gentemot Kelsen erkänner Adler att hans
anmärkning att Marx’ ekonomiska lära leder till en
sträng kollektivistisk-centralistisk organisation av
hushållningen, under det att hans politiska doktrin
eftersträvar ett anarkistiskt-individualistiskt ideal är
»lika riktig som slutsatsens premisser». Men
uppvisandet av denna motsägelse mellan en
ekonomisk kdllektivism och en politisk anarkism hos
Marx-Engels har varit möjligt, menar Adler, genom att
Kelsen icke haft en klar föreställning om den
»egentliga» motsatsen mellan socialism och anarkism.
»Blott så kunde Kelsen blottställa det marxistiska
frihetsbegreppet som anarkistiskt.»
I en resumé konstaterar emellertid Adler att
gemensamt för dem båda, marxismen och anarkismen,
är för det första statens avskaffande, för det andra
auktoritetens upphävande, för det tredje tvångets
undanröjande som rättstvång eller herravälde samt
för det fjärde individens frihet, men om vilkas
betydelse som begrepp Adler givit en klarläggning
som kanske bör till en viss grad räknas honom
till förtjänst. Adler lämnar ock den »intressanta»
upplysningen att Friedrich Engels’ bekanta
slagord om statens självdöd var endast en taktisk fint
av Engels — »den store vulgarisatorn av Marx’
åskådning och snedvridaren av hela det socialistiska
tänkandet» som Karleby i sitt av »partivännerna»
över all måtta prisade efterlämnade arbete
Socialismen i verkligheten benämner honom — använt
av Engels i sin förföljelse mot »de unga» i Berlin,
vilka på 80—90-talet bekämpade tyska
socialdemokratins övertro på staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
