Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De anarkistiska idéerna hos de gamle; i medeltiden — Proudhon — Stirner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
H. Mackay och gjorde så mycket buller i våra
anarkistiska kretsar, där det betraktades som ett
manifest för de individualistiska anarkisterna.
Stirners verk är en revolt mot staten och mot
det nya tyranni, som skulle införas om den
autoritära kommunismen skulle lyckas vinna insteg.
Resonerande som en sann metafysiker av Hegels
skola, proklamerar Stirner “Jagets“ återupprättande
och “Individens överhöghet“, och kom så att
predika “A-moralismen“ (ingen moral) och “Egoisternas
association“.
För övrigt är det tydligt att — såsom redan
anarkistiska skriftställare framhållit och nyligen den
franske professor V. Basch i sitt intressanta verk,
Den anarkistiska individualismen: Max Stirner
(1904) — denna slags individualism fordrande “full
utveckling“ — icke mer för samhällets alla
medlemmar, utan blott för dem som betraktas som
mest begåvade, utan att tänka på allas utveckling
— ej är annat än en maskerad tillbakagång
mot det monopol av uppfostran som nu finnes för
ett litet antal ädlingar och borgare, under statens
överhöghet. Det är “rätt till hel utveckling“ för
en minoritet av privilegierade.
Men ett liknande monopol skulle ej kunna
vidmakthållas utan att bli beskyddat av en
monopolitisk lagstiftning och tvång, organiserad i staten
— det som gör att dessa individualisters begäran
ej är annat än en tillbakagång mot den idé om
staten och auktoritet, som de så väl kritiserat.
Deras ställning är således samma som Spencer’s
eller den skola av ekonomer, känd under namn
av Manchesterskolan, som också började med en
sträng kritik av staten, men slutade med att till
fullo erkänna dess funktioner, för att underhålla
egendomsmonopolet, varaf staten alltid varit den
sanne beskyddaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
