Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Aktionsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bourgeoisien, som summariskt och intellektuellt är mycket
mäktigare, fast man ej säger det i socialistpressen
— erkänna dem rätt att dela sin makt.
Å andra sidan veta vi också att om en
insurrektion skulle lyckas att ge Frankrike, England
eller Tyskland en provisorisk, socialistisk regering,
skulle denna, utan folket konstruktiva, spontana
kraft, bli absolut maktlös och skulle hastigt bli
ett hinder för revolutionen. Den skulle bli
fotsteg åt en diktator, representant för reaktionen.
Genom att studera revolutionernas förberedande
tid, ha vi kommit till den slutsatsen, att aldrig
någon revolution fötts av ett parlaments motstånd eller
anfall. Alla revolutioner ha börjats av folket.
Aldrig har någon revolution uppenbarat sig
beväpnad från huvud till fot, liksom Minerva,
framkommande ur Jupiters hjärna. Alla ha, utom sin
inkubationsperiod, haft sin evolutionsperiod, under
vilken folkmassorna, efter att från början ha
formulerat mycket blygsamma fordringar, så
småningom genomträngts av en mer och mer revolutionär
anda. Den blir vågsammare, den vinner förtroende
och utgående från sin förtvivlans letargi,
utvidgar den så småningom, sitt program. Det behöves
tid för att deras från början “ringa tillrättavisningar“,
skola bli revolutionära fordringar.
Det behövdes i verkligheten i Frankrike fyra
år, från 1789 till 1793, för att skapa en revolutionär
minoritet, nog mäktig att imponera.
Rörande inkubationsperioden, fatta vi den
sålunda: — Först revoltera enstaka individer, som äro
grundligt leda vid det de se omkring sig. Många av
dem gå under utan synligt resultat; men samhällets
indifferens är skakad av dessa utposter.
De nöjdaste och inskränktaste måste fråga sig:
“Varför gåvo dessa hederliga, livfulla ungdomar
sitt liv?“ Det är omöjligt att förbli indifferant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
