Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen, som är dogmatisk - Första huvudstycket. En invecklad metafysisk knut, som man efter behag kan lösa upp eller hugga av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
-
plats 1.
Där förnimmer den allt liksom spindeln i
mittpunkten av sitt nät. Hjärnans nerver stöta eller
skaka den; och därigenom förorsaka de, att icke.
detta omedelbara intryck utan det, som mottages i
långt avlägsna delar av kroppen, likväl föreställes
såsom något utanför hjärnan befintligt objekt. Från
denna plats sätter själen även hela mekanismens tåg
och hävstänger i rörelse och åstadkommer så rörel-
1 Man har exempel på skador, genom vilka en stor del av
hjärnan gått förlorad utan att det dock kostat människan livet eller
hennes tankeförmåga. Enligt den allmänna uppfattningen, som jag
här anför, behövde endast en atom av hjärnan bliva avlägsnad eller
ryckt ur sin vanliga plats, för att döden inom ett ögonblick skulle
följa. Den förhärskande meningen att tilldela själen en plats i
hjärnan synes huvudsakligen hava sitt ursprung däri, att man vid stark
tankeverksamhet tydligen känner, att hjärnans nerver ansträngas. Men
om denna slutledning vore riktig, så skulle den kunna påvisa även
andra platser för själen. Under ängslan eller glädje synes känslan
hava sitt säte i hjärtat. Många affekter, ja, de allra flesta, visa
huvudsakligen sina yttringar i mellangärdet. Medlidandet påverkar
inälvorna, och andra instinkter synas härröra från och förnimmas i
andra organ.
Den orsak, som gör, att man tror sig förnimma den
rena tankeverksamheten i hjärnan, är måhända följande. All
tankeverksamhet fordrar tecken för de ideer, som skola frammanas, för att
dessa skola få tillräcklig grad av klarhet genom deras förmedling och
stöd. Tecknen för våra föreställningar äro emellertid huvudsakligen
sådana, som mottagas antingen genom hörseln eller genom synen,
vilka båda sinnen bringas i funktion genom intryck i hjärnan, då ju
deras organ också ligga närmast denna del. Om nu framkallandet
av dessa tecken, som Cartesius kallade ideas materiales, egentligen är
en retning i nerverna för att åstadkomma en liknande vibration som
den, vilken förut frambrakte förnimmelsen, så blir det vid den rena
tankeverksamheten huvudsakligen hjärnans vävnad, som nödgas harmoniskt
vibrera i överensstämmelse med föregående intryck och som därigenom
utmattas. Ty om tankeverksamheten tillika är känslobetonad, så
förnimmer man icke endast ansträngningarna i hjärnan utan tillika
påfrestningar i de irritabla delar, som annars stå i harmoni med
föreställningarna hos den i lidelse bragta själen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
