Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen, vilken är historisk - Första huvudstycket. En berättelse, om vars sanning läsaren själv benäget torde göra sig underrättad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
ter för filosofen än beskyllningen för lättrogenhet
och efterlåtenhet mot den allmänna villfarelsen, och
eftersom de, som förstå konsten att för gott köp
synas kloka, hånfullt bruka skratta åt allt, som gör
de okunniga och de visa i viss mån likställda, då
det är lika obegripligt för båda två, så är det icke
underligt, att de så ofta betygade uppenbarelserna
vinna stor spridning, men offentligen antingen
förnekas eller åtminstone förtigas. Man kan därför
vara ganska övertygad om att aldrig någonsin en
vetenskapsakademi skall göra denna sak till en
prisuppgift; icke därför att medlemmarna i dessa skulle
vara fullständigt fria från all benägenhet för den
ifrågavarande meningen, utan emedan klokhetens
regel med rätta sätter skrankor för de frågor, som
nyfikenheten och det fåfänga kunskapsbegäret utan
urskillning framkastar. Och så komma nog
berättelser av detta slag alltid att blott hava hemliga
troende men att offentligt förkastas på grund av
otrons härskande mode.
Då hela denna fråga emellertid varken synes
mig tillräckligt viktig eller nog förberedd för att
något avgörande omdöme skulle kunna fällas om
den, så hyser jag intet betänkande att här anföra
en berättelse av ifrågavarande slag och med
fullständig likgiltighet överlämna den åt läsarens
benägna eller obenägna omdöme.
I Stockholm lever en viss herr Swedenborg utan
ämbete och utan att egentligen begagna sig av sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
