Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen, vilken är historisk - Första huvudstycket. En berättelse, om vars sanning läsaren själv benäget torde göra sig underrättad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
att göra ett och annat medgivande åt en massa fast
bedyrade påståenden, även om förståndet sätter sig
till motvärn, så synes den vara en kvarleva av den
gamla stamärligheten, som visserligen icke riktigt
passar in i det nuvarande tillståndet och därför
ofta blir till dårskap, men som ändå icke får
betraktas såsom en dumhetens naturliga arvedel.
Därför överlämnar jag åt läsarens skön att vid den
underliga berättelse, som jag sysselsätter mig med,
upplösa denna tvetydiga blandning av förnuft och
lättrogenhet i dess element och att taga reda på
proportionen mellan de båda ingredienserna i mitt
tänkesätt. Ty då det vid en sådan kritik dock
endast kan bli fråga om anständigheten, så anser jag
mig tillräckligt skyddad emot hånet därigenom att
jag med denna min dårskap, om man så vill kalla
den, likväl befinner mig i ett ganska talrikt och
gott sällskap, vilket redan, såsom Fontenelle tror,
är nog för att åtminstone icke anses för oklok. Ty
det har under alla tider varit så och kommer väl
också att förbliva så i framtiden, att vissa absurda
ting vinna insteg även hos förnuftiga människor
endast därför att man allmänt talar om dem. Dit
höra sympatien, slagrutan, aningarna,
inbillningskraftens verkan hos havande kvinnor, månskiftets
inverkan på djur och växter o. dyl. Ja, har icke
nyligen det enkla lantfolket förträffligt vedergällt
de lärda för det hån, som dessa vanligtvis bruka
utösa över dem på grund av deras lättrogenhet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
