Andeskådaren Svedenborg / 81 (1859) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde Synen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Åttonde Synen.

[1]

Under högra fotens häl finnes ett helvete, der de
andar vistas, hvilka haft sin fägnad uti grymhet, förenad
med olukt, och som uii sådant känt silt lifs ljufvaste
nöje. Det är undransvärdt att de, som i lekamliga
lifvet varit grymme, nästan alltid också framför andra
varit oluklige. Sådane förvaras nu i detta helvete, der
de på det skändligaste sätt utöfva alla möjliga
grymheter. Medelst fantasier göra de sig liksom
tröskniugs-redskap, med hvilka de slå och illa handtera alla dem,
de träffa på. Äfven göra de sig breda bilor, sådana
som skarprättare nyttja, samt borrar, med hvilka den
ene jemmerligen handterar den andre. Utom flera andra
grymheter, som begås i detta helvete, finnas några af
Judarne, som på det mest barbariska och grymma sätt
handtera de arma hedningarne. Nu för tiden tilltager
och växer detta helvete, i synnerhet genom dem, som
äro från den såkallade christna verlden, och hvilka
söka sitt lifs högsta förnöjelse uti den mest råa otukt;
merändels äro de äfven grymt sinnade. Stundom
vänder sig dessa andars nöje i en stank af mennisko-träck,
hvilken, då detta helvete öppnas, starkt utdunstar
der-ifrån. Jag har känt den i andarnes verld, och föll
der-vid nästan i svimning. Denna träck-stank intager
helvetet skiftevis, och upphör åter skiftevis. Det är de
fördömdes nöje af otukt, som förbytes i sådan stank.

Med tiden, när de länge varit i ett sådant tillstånd,
lemnas de ensamme, och liksom döljas i gräsliga
plågor. De blifva slutligen till sitt yttre vanskapliga
ben-rangel; men likväl måste desse olycklige lefva.

På det planum, der fotbladen stå, är framåt, på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>