Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle presenteras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eländig giftblanderska, som öser sågspån bland
pudersockret å slickar åf skeden mellan hvar
gång hon skummar grädden af sin mjölk, som
smakar som kyss mej på örat... Jo, jag skulle
just tillåta en tocken där menageriprydnad att
kalla mig för folk. Nej, den gången skulle fru
Pettersson ha försvarat sig. Frun har min själ
inte tungan fastrostad inte, när jag eller någon
annan af de aktningsvärda fruarna och
madamerna råka spilla lite vatten i fruns allt utom
polerade trappa.
— Hva, sa Petterssonskan och blef grå som
en gammal ylletröja i ansiktet... Jag får
upplysa frun om att jag inte kommit hit för att höra
några »schottiser», för har frun lust att slå cirkel
mellan tänderna med sin giftiga tunga, så var
så god å vänd den mot sin missformade unge där,
som sitter på huggkubben å gallhojar som han
skulle sväljt en höräfsa.
— Jag gör fru Pettersson uppmärksam på,
sa Anderssonskan med dämpadt raseri, att jag
låter mina barn gasta så mycke jag vill. Skrik
du Kalle lilla... Så där ja... Värre!... Här
ska du få en bit socker.
— Jaså, återtog Petterssonskan, då ska jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
