Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle gör i kaninafvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i främmande land å tog sig en hustru, men si
de här kräkena kom ju aldrig ur kläkorgen, å
ändå växte familjen dag från dag. Snart låg
di som kräfter i korgen å de va omöjligt för
en anständig människa att mera se åt den
uschla kolonnen.
— Så kommer Petterssonskan, den beskedliga
människan, å föreslår, att dom skulle få vara
i hennes vebo. Du milde lille skapare, om hon
hade tajit dem upp i sängkammarn bland de
andra fratet i stället, så hade en annan fattig
människa fått vara i fre.
— De otäcka djuren hade inte väl kommit
in i vebon, förrän hela huset blef öfversålladt åf
råtter. De kom mest från alla håll å kanter, å nu
kan man knappt gå ett steg, utan att trampa
ett sånt där kräk på svansen.
— Jag ä en modig människa, jag har gift
mej å jag har gått Hamgatan hem ensam en
kväll, men tvi för den lede, får jag se en råtta,
så hoppar jag hur högt och hur oanständigt som
hälst.
Bergströmskan såg helt blek ut.
— Dom ä otäcka! sa hon.
— Jo, ja menar de, sa Pilgrenskan, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
