Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle utbildar sig till koboj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon skvalpat ut den lilla gnutta surkål som min
man, de skrälle, ska ha till midda...
— Jag sockrar på fruns surkål, pep
Pilgrenskan.
— Ahja, sa Bergströmskan, man kan väl
vara höflig i mun, fast man bär sej åt som en
markatta.
— Sa frun markatta, sa frun, skrek
Pilgrenskan, de ska frun ha igen, å de innan jag
står lik i vebon, de kan frun sätta sej i sin gamla
surkål på.
— Ja se så, medlade Bergströmskan, de va
inte så illa sagdt, som de va tänkt. Jag förstår
att frun ä arg…
— Om jag ä arg, hväste Pilgrenskan. En
krokodil å beskedlig som en tom hattask emot
mej. Jag skulle kunna ställa till kattabasilik
bland bönder, så håret skulle resa sej på en
anjovissmörgås…
— Se så lugna sej, sa Bergströniskan å
ställde surkålsflaskan bredvid takrännan i hörnet.
Lätta sitt hjärta nu, frun… Jag vet att de ä
Anderssonskans Kalle som varit framme igen,
men de vore väl märkvärdigt, om vi inte skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
