Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle på krigsstråten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ah ja, sa Bobersgkan, harpa kan hon
vara själf.
— Se så, bli inte arg, människa! snoppade
Pilgrenskan till. — De där om harperna har min
dotter läst i en bok.
— Läst i en bok ja, puttrade Bobergskan.
De vore bättre om hon fållade upp kjolen på
sej så att den ena trasan inte slängde å sa tjänix!
åt den anra…
Pilgrenskan for upp, som om hon satt sig på
en igelkott.
— Ska vi börja nu igen? sa hon.
— Ä de jag som har börjat? högg
Bobergskan till.
— Kanske de ä jag! yttrade den andra.
Men då hon tydligen hade större lust att skvallra
än gräla, lyste ansiktet upp igen och hon tillade:
Se så, jag vet nog att fruns drummel till pojke
ä den största indiot som går lös å ledig, så låt
oss inte gräla om våra barn… Har frun hört
att Anderssonskans Kalle lekt krig, hva? Hi,
hi, hi, nu hänger han i taket hos sin ohängda
mamma me en rem under hvar arm, för si sitta
eller ligga, de kan då de älskade lilla pyret
bestämdt inte på tre veckor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
