Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderssonskans Kalle suger ur alla husets kärringar med Levinskans blodiglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gen — den där som gick opp å ner i somras — å
när jag inte hade nån blo mera, så damp jag
omkull som en tom potatissäck.
— Men Kalle, de kräkpulvret, han smet
väl?
— Jo, jag menar de… Hade han stannat
kvar, så hade jag väl innan jag ba min sista bön
dånglat till’en så benpiperna grinat ut genom
skjortlinningen på… Nej, han smög sig allt
unnan i go ti han, å kan lilla fru Boberg tänka
sej hva han gjorde?
— Nä!
— Jo, naturligtvis inbillade han alla de anra
kärringarna i gårn desamma som han inbillat
mej, att de otäcka odjuren dugde att ta lopper
me, å ingen må unra öfver att di passa på å
tog så de skulle räcka… Men åt dom la han
djuren i strutar å di betalade för dom hva Kalle
än ville ha. — Sen gick dom opp å la iglarna i
sängarna hos sej. — — —
— Du min skapare så de lät, när alla
kärringarna kom under täckena! Di vråla å di skrek
å ropa på gud å poliskonstaplar, så de hördes i hela
huset. Ja, di dansa krigsdanser i bara
kom-si-kom-sa, så en indian skule fått kväljningar åf att si
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
