Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Problemet - II. Auktoritet och autonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttersta orsaken och följaktligen såsom tingens djupa
grund, och då det ikläder sig en moralisk karaktär, krönes
det också med ett okränkbart och heligt majestät med
hänsyn till hela världsalltet.
Detta är emellertid endast ena hälften af sanningen.
Då världen sträfvar mot individualiteten, sträfvar hon
hvarken mot anarkin eller oordningen. Individualismen
uttömmer icke medvetandets företeelse. I hvarje
medvetande finnes nämligen en ny enhetsprincip, fröet till en
högre och vackrare ordning än den materiella ordning,
som vidmakthålles af de fysiska lagarne. Finnes icke, i
jämbredd med de individuella energier, som utan tvifvel
dela och åtskilja, en förnuftig princip, som sammanfattar,
och i hjärtat en medkänslans princip, en den broderliga
kärlekens lag, för att leda de särskilda viljorna till endräkt
och enhet? Solidariteten, som i naturen är ett brutalt
faktum, blir ett sedligt ideal, en helig förpliktelse i andens
värld. Skulle det icke vara den egentliga uppgiften för
mänskligheten, som utträder ur naturen och höjer sig till
andligt lif, att förverkliga det sedliga universum och låta
det framträda öfver det fysiska universum för att på en
högre grad och i oförvansklig glans återgifva all dess
rikedom och hela dess harmoni?
Å andra sidan visar sig medvetandet icke i
utvecklingens begynnelse, lika litet som det vid något tillfälle
med ens framstår i hela sin klarhet och fulländning. Det
uppdyker långsamt och mödosamt ur naturens dunkel.
Det kan icke befästas utan att underordna de fysiska
lagarne under sina egna lagar; häraf motsägelser och
upprepade konflikter. Det finnes för den skull alltid en
dubbel förbindelse mellan naturen och anden: naturen förblir
för medvetandet ett nödvändigt stöd och underlag, som
det alls icke har rätt att förakta, och på samma gång ett
hinder, som det måste besegra, och en gräns, som det
måste öfverskrida. I positiv mening förbereder naturen
andens tillkomst; den är grunden för dess vara. I negativ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
