Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Problemet - II. Auktoritet och autonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke till utom och utan mänskligheten. Individen och
samhället tjäna till hvarandras ändamål. Deras påstådda
motsatta rättigheter äro i själfva verket deras ömsesidiga
plikter. Ett samhälles moraliska värdighet mätes efter
hvad det gjort för uppfostran och för att bilda sina
medlemmars personlighet. En individs moraliska värdighet
mätes efter hvad han gjort för sina bröder och för den
samhällskropp, han tillhör. Den enas goda länder
nödvändigtvis äfven den andra till fördel. Där individerna
äro svaga utan energi och initiativ, är också
samhällskroppen, hur stor dess utsträckning i rummet än är,
hvarken stark eller verkligt stor. Det samhälle, som för att
hålla sig uppe undertrycker de individuella själarna och
offrar deras rätt och deras odling för sitt lugn, liknar en
moder, som slukar sina egna barn. Den individ, som
genom sin egoism missbrukar eller förstör samhällsbandet,
är ett elakt eller obetänksamt barn, som för att värma
sig sätter eld på sina föräldrars hus. Samhällets
myndighet och individens själfbestämningsrätt äro icke mera
fientliga mot hvarandra och kunna icke sättas mot
hvarandra med större fog än människans slutliga bestämmelse
mot mänsklighetens yttersta mål.
Auktoriteten är emellertid aldrig annat än en faktiskt
bestående makt. Det betyder, att den hvarken kan vara
den filosofiska förklaringen af eller den yttersta grunden
till något. Såsom provisoriskt mellantillstånd, såsom
verkningsmedel till att skydda i förflutna tider förvärfvade
förmåner, kommer den efter sin orsak, har denna i det,
som gått före densamma, och har sitt mål framför sig, i
det, som måste följa framdeles. Då vi antaga politiska,
filosofiska, moraliska eller religiösa lösningar, förutsätta vi
alltid, att de äro riktiga och förnuftiga, och de, som gifva
oss dem, hysa samma åsikt. En auktoritet, hvilken den
än må vara, som öfvertygas om orättvisa och oförnuft, är
förlorad i deras tanke, hvilka underkasta sig densamma.
Antingen hon vill eller icke, faller auktoriteten under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
