Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 2. Kyrkan - III. Den grekisk-romerska grundvalen för den katolska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
58
träl lära, i hvilken till hälften Greklands rationella vishet
och till hälften Israels tradition ingingo. Sådan var den
teologi, som lärdes af öfvergångens skriftställare, hvilka
följde på apostlarne och som man kallat de
apostoli-ske fäderna. Det är första grundvalen till den katolska
ortodoxin.22
I Jesu, Paulus’ och de öfriga apostlarnes ögon hade
Gamla Testamentet den absoluta karaktären af en
gudom-lig uppenbarelse. Det blef också de kristnas första och
länge deras enda skrifna auktoritet. Men om det också
af dem vördades lika mycket som af judarne, måste det
likväl nödvändigtvis tolkas annorlunda. Huru skulle man
emellertid i detsamma skilja mellan hvad som stod i
öfverensstämmelse med evangeliet och hvad som var detta
motsatt, mellan den faktiskt afskaffade ceremoniella delen och
den kvarstående moraliska delen? Den allegoriska exeges,
som Filon lärde och sedan Paulus begagnade, kom trons
frihet till hjälp. Ur Gamla Testamentet behöll man dessa
tre saker: tron på den ende Guden, himmelens och
jordens skapare, de tio budordens sedelag och de
messian-ska profetiorna, genom hvilka man bevisade, att Jesus
Kristus var Guds son och världens frälsare. Allt det
öfriga tolkades symboliskt, liksom det nya prästväsendets
gestalter, hvilka under skyddet af denna vördnadsvärda
auktoritet inställde sig redan i andra seklets kyrkor.23
Efter Jerusalems förstöring sökte denna
grekisk-romerska kristenheten en ny medelpunkt, kring hvilken den kunde
gruppera sig; den behöfde icke tveka länge. De stora
kyrkorna i Antiokia, Efesus, Alexandria höllo hvarandra
i jämvikt och utöfvade sin auktoritet endast öfver
församlingarna i deras omnejd. En enda stad höjde sig
öfver alla de andra och hade universell betydelse. Rom
förblef alltid den eviga och heliga staden. Två gånger
skulle det tillträda herraväldet öfver världen. Rikets
hufvudstad var på förhand utsedd till kristenhetens
hufvudstad. Däri finnes intet underverk; det är ett förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
