Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 4. Episkopatet - II. Den första kristna församlingens i Korint historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
122
pålagd genom ett Öfvernaturligt uppdrag? Paulus besparar
det hvarken förebråelser eller råd, men detta sker för att
sätta det själft i rörelse, icke för att sätta sin auktoritet
i dess ställe. Det utöfvar under sitt eget ansvar
fullständig jurisdiktionsrätt, det sitter såsom högsta domstol, väljer
sina ombud och representanter, organiserar sammanskott
och reglerar kultens handlingar. Det vanliga lifvets tjänster
och förrättningar uppfyllas först frivilligt af några bröders
omedelbara hängifvenhet, hvilka af sina gåfvor, sin ställning
och sin karaktär på förhand voro afsedda därtill. Men
säkert är, att denna hängifvenhet aldrig kom till utöfning
utom med allas bifall och under allas kontroll.
Här, som i naturen, gäller den sanningen, att behofvet
helt naturligt skapar organet. I slutet af sitt första bref
nämner Paulus Stefanus’ hus, som blef förstlingen af hans
mission till Achaia och hvars medlemmar förordnade sig själfva.
att ställa sig till församlingens tjänst. Erfar han behofvet
af att gifva dem ett annat förordnande än denna den
helige andes inre ordination?8 Han uppmanar endast de
andra kristna att visa sig aktningsfulla och undergifna
med hänsyn till dem. På samma sätt utmärker han i
Romarebrefvet en nitisk kristinna vid namn Febe, som för
de första troende i Kenkreais hamn spelat samma roll som
Stefanus i Korint, och han gifver henne samma rang som
församlingens frivilliga tjänarinna och hjälparinna.9 Det
är själfklart, att i den mån som den lilla kristna kyrkan
upphörde att äga karaktären af en familj och genom sin
utsträckning antog prägel af en stor stads- eller
kretsförsamling, blefvo dessa förrättningar mera beständiga och
regelbundnare. Härför sörjdes genom val på brödernas
generalförsamling.10 Sådant är det frö, ur hvilket helt
naturligt diakonernas, de äldstes, biskoparnes eller
uppsy-ningsmännens klass måste framgå, såsom denna också
några år senare visade sig vara upprättad i Korint,
liksom öfver allt annanstädes. I denna spontana
organisation finnes hvarken något mysterium eller något under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
