Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 4. Episkopatet - V. Den apostoliska successionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
ledet de troendes krets. Detta var den ursprungliga typ,
som hvarje särskild kristenhet borde söka att ånyo
åstadkomma. I medelpunkten, biskopen, som intager Kristi
eller Guds plats, därnäst presbyteriatet, som representerar
apostlarne, och slutligen de troendes församling. Här är
det icke biskopen, utan presbyteriatet, som bildar
apostlarnes fortsättning och arfving.06
Huru högt Ignatius sätter biskopens mystiska
personlighet, får man icke misskänna, att själfva
församlingen, såsom i föregående tider, alltid förblir
utgångspunkten och grundvalen för sin kyrkliga uppfattning.
Så länge det förhåller sig på detta sätt, utgår biskopen
ur församlingen och skiljer sig ännu icke i väsentlig mån
från de »äldste», öfver hvilka han höjer sig, medan han
ännu tillhör dem, liksom de äldste ännu ha sina rötter i
kyrkan, som valt dem och som de leda. Biskopen är Kristi
afbild och intager för tillfället hans plats; men han är icke
Kristus; de äldste äro apostlarnes afbild, men äro icke
apostlarne. Det är det allegoriska och religiösa
förhållandet mellan typen och antitypen. Detta hindrar
icke, att biskoparne och de äldste ännu tillhöra den
församling, ur hvilken de utgå, och äro liksom dess
utflöde och utvalda ombudskap. Men nu äro vi tydligen
vid det kritiska ögonblicket. Ännu ett steg och allt
förändras.
Förändringen består däri att biskopen, i stället för att
representera den särskilda församlingen, hos denna blir
representanten och organet för den universella kyrkans
enhet och tradition. Denna bild af en ärftlig katolsk
kyrka och sanningens vakterska mot villfarelsen
uppdyker då såsom ett fyrtorn midt i den förvirring och storm,
som framkallats af alla lössläppta kätterier. Men denna
universella kyrka förhåller sig till lokalkyrkorna såsom det
allmänna till det särskilda, såsom det hela till de olika
delar, af hvilka det sammansättes. De senare underordna
sig nödvändigtvis de förra. Om biskopen representerar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
