Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - II. Roms andel i påfvedömets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
168
samlingen, representerad af dennas »äldstes» rad, som
utifrån ingriper och med afseende på de andra
församlingarna, hennes systrar, gör tjänst såsom hjälpare,
skiljedomare och ledare. Må man icke säga, att hennes biskop
förskaffar henne denna roll; det är tvärtom hon, som
förlänar sin biskop, så snart hon erhåller en sådan, den
öfvervikt och den auktoritet, som han mycket snart skall
taga öfver alla de andra.2
Vi säga med afsikt: »så snart hon erhåller en sådan»,
ty hon förblef länge utan biskop.
Det fanns ingen biskop i Rom, då aposteln Paulus
till detta samhälle ställde sitt stora bref år 58 eller 59>
ehuru kyrkan redan var tillräckligt gammal för att ådraga
sig alla blickar och äga mer eller mindre organiserade
kyrkliga ämbeten.3 Det fanns icke heller femtio år senare
någon biskop, då den romerska församlingen genom
Clemens’ penna sände församlingen i Korint sina visa råd
och sina kraftiga uppmaningar.4
Ignatii bref till romarne och Hermas’ första
afslöjan-den, som nedlades i hans Herde, vittna om, att kyrkan i
Rom under Trajani regering och Hadriani första
regeringsår ännu lefde under presbyteratets välde.5 Hvarifrån
erhöll hon då det inflytande och den auktoritet, som hon
sedan förskaffat sig?
Denna omständighet förklaras af sig själf. Endast de
ha rätt att förvåna sig däröfver och i detta förhållande
söka underverket eller mystären, hvilka icke kunna
föreställa sig eller också endast otydligt föreställa sig det
skick, hvari världen befann sig under Antoninerna, den
roll, som Rom, den sacro-sankta staden, spelade i henne,
de band af politiskt, ekonomiskt och moraliskt
underordnande, som vid denna allsmäktiga medelpunkt fäste rikets
äfven aflägsnaste delar. Genom en lång lydnads vana
bragta till att anse sig såsom provinser, sågo alla
nationaliteter i det romerska riket upp till staden på de sju
kullarne, från hvilken de erhöllo sin rätt och sin lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
