Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - IV. Påfvedömets första uppsving. — Storhet och förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namnet pornokrati, hvarunder man såg skökor förfoga öfver
tiaran och ett barn om tolf år, söladt i laster, upphöjas
på Gregorius I:s och Leo den stores tron. Efter en
Benedikt IX och en Johannes XV är det en lycka, att
en Hildebrand uppträder, liksom Henrik IV, Richelieu
och Ludvig XIV bilda ett lyckligt afbrott mot en Carl
IX och en Henrik III; annorlunda skulle ingen
institution kunna fortfara.
Om påfvedömet triumferade öfver en dylik förnedring
och segrande utgick ur dessa pröfningar, berodde detta
därpå, att det i folkens religiösa tro hade rötter, som efter
alla kriser tillförde detsamma ny kraft. Under tider, då
den brutala styrkans segrar grundade en ny rätt, i det den
uppbyggde feodalsystemet, representerade kyrkan allena den
intellektuella och moraliska kraften, rättvisans och
barmhärtighetens princip. Tack vare den asketiska och
prästerliga uppfattning af kristendomen, som allestädes var
rådande, lefde sinnena i känslan af en radikal motsats mellan
det naturliga och det öfvernaturliga lifvet, mellan kroppen
och själen, mellan prästerskapet och folket, mellan klostret
och världen, mellan kyrkan och staten. Dogmen om
människosläktets naturliga fördärf gjorde prästens gudomliga
bistånd allestädes nödvändigt. I denna antagonism mellan den
till spillo gifna världen och den återlösande kyrkan antog
och tillmätte sig naturligtvis kyrkan uppgiften att leda och
styra. Gud hade gifvit henne förmynderskapet öfver
folken, och som den romerska öfversteprästen är Jesu Kristi
ställföreträdare, äro jordens furstar liksom dess folk
skyldiga honom samma undergifvenhet som själfva gudomen.51
Icke för ro skull såg man en asket, om icke en munk,
framträda vid denna tid för att bli prästerskapets
reformator och upprätta teokratin. Hildebrands dröm är en
mystisk dröm. I det religiösa lifvet hade man lärt den
sällsamma och nya hemligheten, som utgått ur
kristendomen, att eröfra världen genom att afstå från henne,
förvärfva dess rikedomar genom löftet om fattigdom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
