Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
mycket bra: »Den kristna församlingen i världens hufvudstad blef
naturligtvis den stora kyrkans medelpunkt . . . Detta den romerska kyrkans
principat blef öfverflyttningen till den kristna ordningen af den ställning
Rom ägde redan på cæsarernas tid på det hednisk-religiösa området:
itrbs sacra, urbs ceterna! Då rikets hufvudsäte sedermera flyttades till
Konstantinopel, antog biskopen i denna stad rang, heder och värdighet
äfvensom myndighet omedelbart efter Roms biskop, »därför att den hade
sitt säte i det nya Rom», sade det andra ekumeniska konciliet i
Konstantinopel. Och konciliet i Chalcedon utvecklade ännu bättre skälet: »At
det gamla Roms säte ha fäderna med god rätt tillerkänt försteget, därför
att rikets härskare residerade därstädes. Af samma skäl meddelar
konciliet samma privilegier åt det nya Roms säte, anseende att den stad,
som hedras af hofvet och senaten och i dag åtnjuter samma privilegier,
som de första cæsarernas Rom, också bör ha andra rangen i de
kyrkliga angelägenheterna. I, Conc. Const. Can. 3. Chalced. can. 28.
7. Sid. 170. Eusebius, Hist. Eccl. IV, 23, 9—12: ’Εξαρχής γαρ
όμΐν εδος εστι τοδτο, πάντας μέν αδελφούς ποικίλως εΰεργετεϊν, ο. s. ν.
Jämf. underskriften på ignatii bref ad Rom: ήτις και προκάθηταί εν
τόπο) χωρίοο Ρωμαίων, άξιόΟεος . . . αξιέπαινος, αξιοεπίτευκτος, αξιόαγνος,
και προσκαδημένη της αγάπης . . . κατά σάρκα και πνεδμα ήνωμένοις
πάσ-jj εντολή αϋτοδ (Χριστοδ), πεπληρωμένοις χάριτος Οεοδ αδιακρίτως
και αποδιυλισμένοις από παντός άλλοτρίοο χρώματος, ο. s. ν. Origenes
önskade besöka romarnes kyrka, som han kallade τήν αρχαιοτάτην;
Eusebius VI, 14, 10. Polycarpus och Hegesippus företogo resan. I
Abereius epitaf (200) gifves epitetet »drottning» åt Roms kyrka, och
Abercius begaf sig själf till Rom från yttersta Orienten såsom till en
vallfartsort.
8. Sid. 170. Ignatius ad Rom. III, 1: αλλονς έδιδάξατε. En
intressant historia, som berättas af Eusebius, VI, 2, 13, om ett fruntimmer
från Alexandria, hvilket samtidigt såsom sina gäster mottog Origenes och
en ryktbar kättare och lät dem hålla föredrag, kan visa den skillnad,
som fanns mellan den i Egypten rådande toleransen och bruket i Rom.
Förteckningen på Nya Testamentets böcker i Muratoris fragment, som kan
gå tillbaka ända till Marcus Aurelius regering, är af romerskt ursprung.
Listorna på den biskopliga successionen i Rom äro från Eleuterus’ eller
Victors tid (180 — 195). De äldsta apostoliska författningarna bära Clemens’
och Hippolytus’ namn, hvilka äro romare.
9. Sid. 171. Renan, Marc-Aurèle, s. 70.
10. Sid. 171. Irenæus, bref till Victor hos Eusebius, Η. Ε. V,
24, 11 och följ.; IV, 26, 3, och Hieronymus, de Viris. ill. 17 o. s. v.
11. Sid. 172. Eusebius, Hist. Eccl., V, 24, 9: Έπι τούτοις ά μ.εν
τ†/ς ’Ρωμαίων προεστώς Βίκτωρ αθρόως τής, ’Ασίας πάσης άμα ταΐς
όμόροις εκκλησίαις τάς παροικίας άποτέμνειν, ωσάν έτεροδοξούσας, τής
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
