Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
222
villkor episkopatet inrättades i Rom Denna kyrka hade länge nöjt sig med
ett presbyterat. Då hon gaf sig en biskop, just på Evarestus’ tid under
Trajanus, skulle denna biskop ha omgifvits af ett uppsyningsråd. Detta
är kanhända den historiska meningen med denna sällsamma tradition,
som måste vara mycket gammal, ty efter tredje århundradet skulle man
icke kunnat uppfinna densamma.
56. Sid. 196. Philosophoumena IX, 11.
57. Sid. 196. Athanasius, Historia Arian, ad Monachos, 4:.
Hie-ronymus, Chronique, édit. Schoene, p. 194; Catal. de Viris ill. c. 97;
se Hefele, Conciliengesch. I. — Gieseler, K. G. I, 2:ter Theil, p. 60.
•S. Berger, Encycl. des sc. relig., art. Libere.
58. Sid. 196. Vigilius skref till de monofysitiska biskoparne
Theodosius, Anthimus och Severus ett bref, hvari han förklarar sig
vunnen åt deras lära, men beder dem att ingenting säga härom för att
icke skada hans kandidatur till den romerska stolen, hvilken han också
verkligen lyckades intaga. Detta bref har bevarats åt oss af
krönike-skrifvaren Victor af Tunnum och af Liberatus, Breviarium, c. 22. Se här
det väsentliga stället enligt Gieseler I, 2, p. 367: Me eam fidem quam
tenetis, Deo adjuvante, et tenuisse et tenere significo. Oportet ergo ut hæc
quce vobis scribo nullus agnoscat, sed magis tanquam suspectum nec sa·
pientia vestra ante alios existimet habere, ut facilius possim hæc quæ cæpi
operari et perficere. — Se vidare hos Gieseler, ibid. p. 370, hans
med-görlighet med anledning af kejsar Justinianus befallning, ity att denne
lät honom skrifva en förklaring, som han därefter återtog. I ett bref
till Bonifatius IV skrifver den helige Columbanus, med en ordlek på
Vigilius’ namn och påminnande om hans fel: »Vaka, därom beder jag
dig, o påfve, vaka och jag upprepar åter, vaka: ty han har icke varit
vaksam, den där Vigilius, som man härstädes förkunnar vara hufvudet
för skandalen och som man slungar oss i ansiktet såsom en förebråelse.
Man måste gråta, då den katolska tron icke upprätthålles på den
apostoliska stolen.» Columbanus hade tydligen ingen aning om den påfliga
ofelbarhetsdogmen (Gallandi, Biblioth. Patrum XII).
59. Sid. 196. Honorius’ kätteri är endast svårt ur katolsk
synpunkt. Om en enda påfve befunnit sig i villfarelse, är naturligtvis ingen
ofelbar. Häraf den otroliga häftighet, med hvilken Honorius’ sak
diskuterades vid det Vatikanska kyrkomötet (se pater Gratrys fyra bref, 1870).
Hans sak är emellertid ytterst enkel. Honorius’ bref, hvari denne påfve
deltager i deras kätteri, hvilka medgåfvo endast en vilja hos Jesus
Kristus, finnes i Mansi XI, p. 538 och följ. och i en grekisk
öfversättning. Hvad som här är af allvarsam beskaffenhet, äro de anatemer, som
drabbade Honorius. Det 6:te ekumeniska konciliet (Actio XIII, hos
Mansi XI, p. 556) tillägger, sedan det fördömt Sergius, Cyrus, Pyrrhus,
Petrus, Paulus, som alla voro österländska biskopar: »Vi utesluta från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
