Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22ö
(1690), så fördömdes af Pius VI efter synoden i Pistoja, som antagit dem
i följande ordalag. (Constitut. Auctorem fidei): Exigit a nobis pastoralis
sollicitudo recentem harum factam in Synodo tot vitiis affectam adoptionem
velut temerariam, scandalosatn huic apost. Sedi summopere injuriosam
reprobare ac damnare et... pro reprobata et damnata haberi volumus.
72. Sid. 199. Taine, Les origines de la France contemporaine, V.
73. Sid. 199. Joseph de Maistre, Du Pape. Lamennais, Essai
sur Tindifferance en matière de religion. — Tidningen L’Avenir. —
Veuillot och hans tidning L’ Univers, etc.
74. Sid. 199. A. Réville, Encycl. des sc. relig., art. Conception
immaculée. E. Chastel. Hist. du Christ. V, p. 171.
75. Sid. 199. I den rika litteratur, som framkallats af konciliet i
Vatikanen, måste man inskränka sig till att bland opponenterna nämna:
Maret, du concile générale et de la paix religieuse, 2 vol., 1869: pater
Gratry, 4 lettres, 469; de Pressensé, le Concile du Vatican, 1870;
Janus, der Papst u. das Concil, 1869; Friedrich, Geschichte des Vatic.
Concils, 1872; Dupanloup, Lettre sur le futur Concile, 1869; Réponse
de Mgr Dupanloup à mgr Deschamps, 1870 (Naples): bland försvararne:
Mgr Dechamps, L’infaillibilité et le Concile, 1869; Manning, Tradizione
della chiesa intorno all’ infallibilita, 1869.
76. Sid. 206. Enligt geografen Ravenstein skulle den öfver
jordklotet spridda befolkningen fördela sig på följande sätt: romersk-katolska
omkring 40 %, protestanter 39 %, orientaler 21 %. Katolikerna skulle
sålunda icke bilda mer än två femtedelar af kristenheten Men hvad blir
väl då af deras påstådda katolicitet? Man berömmer ända till
långtrådighet de tjänster, som påfvedömet gjort kyrkan. Man borde emellertid icke
förgäta de slitningar och förluster det förorsakat. Påfvedömets högdragna
anspråk medförde ju 1054 schismen med Orienten och klöf den gamla
katoliciteten i två för hvarandra främmande och fientliga delar. Gieseler,
K. G. II, 3:ter Theil, p. 367 och följ.
Denna påfvedömets oförsonlighet har dessutom skilt den europeiska
kristenheten i sextonde seklet i två hälfter. Månne det är slut härmed?
Den romerska katolicismen skall för visso ytterligare dela sig genom
själfva sin utveckling. En predikant, som med mycken pomp berömde
påfvedömets segrar under förflutna tider, erhöll af en mera eftertänksam
prelat följande svar: »Må Gud bevara kyrkan för ytterligare en dylik
seger!» Folkens och samvetenas modärna frihet måste nödvändigtvis
bryta kyrkans politiska enhet för att ur denna med den berättigade
olikheten hos nationernas skaplynnen låta sträfvan efter en högre moralisk
enhet, realiserad af den broderliga kärleken och den kristna
solidariteten, utgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
