Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 1. Den ursprungliga protestantismen - I. Reformationen och humanismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAPITLET.
Den ursprungliga protestantismen.
I.
Reformationen och humanismen.
Ingenting kan vara lättvindigare eller mindre
historiskt än att betrakta sextonde århundradets reformation
som en af ett munkgräl eller af furstarnes politiska
rivalitet orsakad tillfällighet. Man kan endast på två villkor
förstå den: först genom att fatta densamma i sina
innerliga förhållanden till andarnes allmänna utveckling vid
denna tid, en evolution som möjliggjorde detta
reformförsök, och därnäst i den gamla och på samma gång nya
religiösa princip, som gjorde dess styrka omotståndlig.
Hvarför lyckades kyrkans reformation, till hvilken
försök så ofta och så fåfängt gjorts under hela medeltiden
af så många fromma sinnen och så många hjältemodiga
arbetare, åtminstone i halfva Europa, med Luther, Zwingli
och Calvin? Detta kan man endast förklara för sig genom
den allmänna medbrottslighet, som deras företag fann hos
tidens nya andliga och moraliska tendenser, i det mäktiga
och universella återljud, som deras protest uppväckte i de
mest religiösa och mest upplysta själar. Hvarför gror
med ens det obemärkta frö, som såningsmannen vid
vinterns början nedlägger i jorden och som tyckes sofva, så
länge marken täckes af snö eller stelnar af kölden, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
