Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 1. Den ursprungliga protestantismen - III. Bibeln och reformatorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
upprättad och erkänd före dem i den gamla kyrkan, utan
deras begynnelsemetod var, såsom man sett, också en
helt annan än skolastikens. De gingo icke fram på den
yttre auktoritetens väg, utan följde den inre erfarenhetens.
Teologin hade blifvit en rättsvetenskap; de läto den åter
nedstiga till den moraliska sfären.
De tvistade icke med sina motståndare, åtminstone
icke i början, om frågan hvilken den berättigade
auktoritet är, som påbjuder dogmerna. Frågan gällde att få veta
hvilken den sanna, autentiska kristendomen vore, den
kristendom, som utbreder frid, återföder och frälsar. Var kyrkans
kristendom Kristi och hans apostlars kristendom? För att
besvara denna fråga togo reformatorerna sin tillflykt till
originaltexten i de bibliska böckerna, på samma sätt som
humanisterna började efterspana och studera de gamles
arbeten för att upptäcka den verkliga klassiska forntiden
och af denna erhålla ett lifligt och rent intryck. De gingo
tillbaka uppför den kristna flodens gyttjiga lopp ända till
dess källa och släckte vid denna sin törst efter
rättfärdighet och frid. Det nya lif, som de därstädes drucko och
som uppfyllde dem med så mycken glädje och så mycken
styrka, var för dem en tillfyllestgörande säkerhet, den
högsta säkerheten för att denna källas vatten kommer från
himmelen. Frälsaren visade dem dess ursprung med
sanningens omedelbara och allt behärskande ljus, som visar
sig i den själ, hvilken är beredd att mottaga henne. Denna
princip för religiös och moralisk påtaglighet, för inre och
fullständig öfvertygelse har i kyrkans reformation spelat
den roll, som den intellektuella påtagligheten spelat i den
cartesiska reformen af den gamla filosofin. I båda fallen
är det en inre erfarenhets metod, som kommer och gör
slut på auktoritetens system och metoder. Vi se också,
att Luther och Calvin, med djärf och naiv själfiförtröstan,
som deras lärjungar snart skulle sakna, vände upp och ned
på den gamla pyramiden och i sista hand läto sin nya
lära om bibelns auktoritet hvila på detta ursprungliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
