Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 2. Bibelns ofelbarhet - IV. Dogmens byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 72
För att bevisa bibelns gudomlighet utgingo de för
den skull icke heller, såsom våra modärna ortodoxa, från
äktheten af bibelns individuella skrifter och från deras
författares sanningsenlighet. Bevis af detta slag, vare sig
historiska eller moraliska, med inbegrepp till och med af
underverkets och profetians vittnesbörd, kunde endast
grunda en mänsklig tro på den heliga skrift, en
sannolikhet, en probabilitet, som aldrig svarade mot den
gudomliga visshet, i hvilken allena det kristna medvetandet kan
finna tillfredsställelse och ro. »Om vi vilja draga försorg
om samvetenas behof», sade Calvin, »och hindra dem
från att fara vilse och vackla i tvifvel och ständig
ostadighet, måste vi söka och hämta vår öfvertygelse högre
ifrån än mänskliga skäl och grunder, omdömen eller
förmodanden ; jag menar från den helige andes hemliga
vittnesbörd. Liksom Gud allena kan vara tillräckligt vittne
om sitt ord, på samma sätt skall detta ord icke finna tro
i människornas hjärta, så vida det icke bekräftas och
beseglas af andens inre vittnesbörd.»
Det verkliga beviset på skriftens gudomlighet är
således en inre uppenbarelse, som försiggår i
medvetandet i samma ögonblick som Skriften läses och som
låter dess sanning framträda såsom solens ljus. Vi
veta, att ljuset är ljus redan däraf att det upplyser oss.
För den skull företager sig den gamla teologin icke
heller att medelst rationella bevis söka ådagalägga bibelns
egen värdighet. Den lämnar åt bibeln själf att rättfärdiga
sig inför samvetet, ty den har, enligt Calvins ord,
förmågan att visa sin sanning, liksom svarta och hvita
föremål att visa sin färg och bittra och söta saker att visa
sin smak.
I själfva verket kan ingenting invändas mot denna
vädjan till erfarenheten och den religiösa och moraliska
påtagligheten. Men denna påtaglighet, som den helige
ande alstrar i kristna själar, är en subjektiv princip, såsom
moralens eller filosofins. Kan den tjäna till att grunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
