Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 3. Dogmens fortskridande upplösning - II. Bibelkritikens framsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
De heliga skriftställarne uttrycka sig vidare ganska
ofta genom blotta förmodanden eller på ett obestämdt sätt
om saker, med anledning af hvilka den helige ande bort
och kunnat lätt gifva dem full visshet och noggranna
upplysningar. Kunde man väl, med den grammatikaliska
exe-gesens framsteg och i den mån sekelgamla fördomar föllo,
fortfarande undgå att varsebli de materiella motsägelser,
som t. ex. finnas mellan konungaböckerna och
krönikeböckerna, mellan Esra och Nehemia, mellan de fyra
evangelierna eller mellan brefvet till romarne och Jakobs bref
i hvad rättfärdigheten genom tron angår? Huru skulle
man slutligen med läran om verbalinspirationen förena det
faktum, att citaterna ur Gamla Testamentet i Nya
Testamentet mycket ofta icke motsvara den hebreiska texten
och stundom rakt motsäga den? Profeten Mika hade t. ex.
sagt: »Men du Betlehem, som är alltför liten för att vara
en af Juda stamfäder o. s. v.» Och Matteus skrifver:
»Och du Bethlehem, land i Juda, är ingalunda den minste
bland Juda förstår.» Man kan vidare se, huru Jakob i sitt
i Apostlagärningarnas femtonde kapitel och sextonde och
följande verser meddelade tal anför Amos 9:de kap. u:te
vers efter de sjuttios uttolkning, men i fullständig motsats
till den hebreiska texten. Författaren af Hebréerbrefvet,
som följer samma alexandrinska uttolkning, låter psalmisten
(50.de kap. 7:de versen) säga: »En kropp har du beredt
åt mig» i stället för att vi på hebreiska läsa: »Men öronen
hafver du öppnat eller genomborrat åt mig.» Alla dessa
anmärkningar, som äro af föga betydelse i sakernas
van-liga gång, voro dödande sår för läran om den
öfvernaturliga och verbala inspirationen. Läran om en gudomlig
anpassning efter mänskliga villfarelser och lidelser tjänade
ett ögonblick till att ursäkta de utrotningar och
skälmstycken, hvilka i Gamla Testamentet så ofta skrefvos på
Guds räkning. Men kunde man länge låta betala sig med
detta falska mynt? Hvad åter några bibelställen angår,
där den gudomliga inspirationen synes vara förbehållen de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
