Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 3. Dogmens fortskridande upplösning - IV. Dolda frön och nya röster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3oo
föll honom löjlig. »Huru mycket människor»·, utbrast han,
»mellan Gud och mig!» Då han däremot öppnade
evangelium och hängaf sig åt denna läsning, kände han med
en stark rörelse dess suveräna dragningskraft. »Skriftens
majestät förvånar mig; evangelii enkelhet talar till mitt
hjärta.» Den i sitt trefvande ännu osäkra religiösa tanken
gick sålunda från barken till märgen, från trädets studium
till den saftiga frukten, och sökte instinktlikt att sätta trons
inre erfarenhet, som är reformationens väsentliga princip,
i stället för den rent formella principen om bibelns
gudomliga auktoritet.38
Mera genomträngande och klarare höjer sig i
Tysklands Lessings röst. En ande, jämförlig med en ren
diamant, som skär och gnistrar, återspeglar han i sin eld alla
sidor af sin tids medvetande, på samma gång som han
med sin skarpa kants egg röjer de bedrägliga apologiernas
hemliga fel. Denne underbare dialektiker var en profet,
och denne rationalist en mystiker. Midt i striden sådde
han ut fröna till en ny strid. Som en vårlig och
hälsobringande vind svepte hans kritik genom
auktoritetsteologin och den vedertagna litteraturen. En ädel och rik
lifssaft kretsar under hans paradoxer och apologiers ironi.
»Om Gud», sade han djärft, »erbjöde mig i ena handen den
oföränderliga sanningen och i den andra forskningen efter
sanningen, skulle jag i all ödmjukhet säga till honom: Evige,
behåll den absoluta sanningen; den tillkommer endast
dig. Lämna mig blott förmågan och lusten att efterforska
henne, om jag också aldrig skall ernå henne hel och hållen
en gång för alltid.» Detta är icke skepticism, det är tro;
det är den lifliga känslan, att sanningen icke är en summa
fastslagna kunskaper, utan tankens lojala och ärliga
verksamhet, själfva andens normala tillväxt. Sanningen bildas i
oss, därför att vi framför allt ha att bilda oss själfva i henne.
Första villkoret för att ha sanningen är att vara i sanningen.
En ännu mera fruktbringande idé: sanningen
behöfver icke för att bli bekant yttre intyg såsom tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
